parallax background

När föddes Messias?

UPPSALA BÖNEDAGAR 11-13 JAN
januari 9, 2019

Bibeln säger inte uttryckligen när Jesus föddes i Betlehem. På 300-talet började kyrkan offentligen fira denna händelse vid midvintersolståndet i december månad. De flesta bibellärare och teologer är dock tämligen överens om att Jesus inte föddes då, utan förmodligen någon gång i samband med hösthögtiderna på den bibliska kalendern.

Ett sätt att komma fram till den slutsatsen, är att läsa om Johannes Döparens födelse i Lukas 1. Utifrån Första Krönikeboken 24 kan man sedan härleda när Johannes Döparens far Sakarja tjänstgjorde i templet, eftersom det står att han tillhörde Abijahs prästavdelning. Vi vet också att sex månader senare besökte ängeln Gabriel Maria och hon blev havande genom den Helige Ande. (Luk 1:36) Denna information pekar på hösten som den troligaste tidpunkten för Jesu födelse.

Men det finns också mycket intressant information från stjärnhimlen som visar på detta. I Matteus Evangelium står det att vise män i Östern hade sett den nyfödde judakonungens stjärna på himlen och kom till Jerusalem för att hylla honom. ”När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, se, då kom visa män från Östern till Jerusalem och frågade: ’Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom.’” (Matt 2:1-2)

Uppenbarelsebokens tolfte kapitel beskriver också tecken på himlen i samband med Messias födelse. Med hjälp av moderna datorprogram kan man idag väldigt enkelt studera himmelens utseende och stjärnornas positioner med stor exakthet tusentals år tillbaka i tiden. Det finns en hel del teorier kring detta. Vi ska här studera den teori som stämmer bäst med Bibelns eget vittnesbörd.

Stjärnhimlen vittnar

Gud skapade solen, månen, stjärnorna och planeterna för att tjäna som tecken. ”Gud sade: ’Varde på himlavalvet ljus som skiljer dagen från natten!” De skall vara tecken som utmärker särskilda tider, dagar och år.'” (1 Mos. 1:14).

Det står också i Psaltaren:

”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk. Den ena dagen talar om det för den andra, den ena natten kungör det för den andra, utan tal och utan ord, deras röst hörs inte. De når ut över hela jorden, deras ord når till världens ände.” (Ps 19:1-4)

Himlavalvet förkunnar Guds verk. Innan Bibeln skrevs, hade Gud redan skrivit evangeliet i stjärnorna. Den amerikanske bibelläraren Dr. D. James Kennedy skriver i boken, The Real Meaning of the Zodiac (Zodiakens sanna innebörd), att vetenskapsmän är förvånade över hur varje civilisation i historien, oavsett hur långt bakåt i tiden man går, alltid hänvisar till samma stjärnbilder. Det är ju annars inte så lätt att se att t ex stjärnorna i Stora och Lilla Björnen tillsammans liknar björnar, osv. Den enda rimliga förklaringen är att Gud lärde Adam innebörden av stjärnorna och att detta sedan fördes vidare till efterföljande generationer.

Evangeliets budskap kan klart utläsas i zodiaken som börjar med Jungfruns stjärnbild och slutar med Lejonet, kungen. Budskapet perverterades sedan i Babylon för att förutsäga framtida händelser (astrologi), något som Gud strängeligen fördömer som något demoniskt och ockult. 

Daniel blev upphöjd till chef för de vise männen i Babel. Säkerligen undervisade han dessa vise om sanningen bakom stjärnorna, vilket kan förklara varför en del av dem kom till Jerusalem för att söka efter Messias när Han hade fötts. ”När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, se, då kom visa män från Östern till Jerusalem och frågade: ’Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom'” (Mt 2:1-2)

Tre viktiga messianska profetior

Tre bibelställen med messianska profetior kan ge oss en förklaring till den stjärna som de vise männen hade sett. Det första skriftstället är Bileams välkända messianska profetia:

”Jag ser honom, men inte nu, jag skådar honom, men inte nära. En stjärna träder fram ur Jakob, en spira höjer sig ur Israel. Den krossar Moabs tinningar och slår ner alla söner till Set. Han skall få till besittning Edom och Seir, sina fiender. Ja, Israel skall göra mäktiga ting. Ur Jakob skall en härskare komma, och de överlevande skall han utrota ur staden.” (4 Mos 24: 17-19)

Det andra messianska skriftstället är hämtat från Jakobs välsignelser över sina söner. Han profeterade följande om Juda:

”Juda, dig skall dina bröder prisa. Din hand skall vara på dina fienders nacke, din fars söner skall buga sig för dig. Ett ungt lejon är Juda. Från rivet byte har du rest dig, min son. Han böjer sig, han lägger sig ner som ett lejon, som en lejoninna – vem får honom att resa sig? Spiran skall inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken blir honom lydiga.” (1 Mos 49:8-10)

Det tredje är Psaltaren 110:1-4:

”En psalm av David. HERREN sade till min Herre: ’Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender som en fotapall under dina fötter. Din makts spira skall HERREN sträcka ut från Sion, du skall härska mitt ibland dina fiender.’ …HERREN har svurit och skall inte ångra sig: ’Du är präst för evigt, på samma sätt som Melki-Sedek.’”

Vi ser i Fjärde Mosebok 24, att en stjärna, också kallad en spira, ska komma ut från Jakob. I Första Mosebok 49 ser vi att denna spira närmare bestämt kommer ut ur Juda stam, som liknas vid ett lejon. Och i Psalm 110 ser vi sedan att Messias ska komma på samma sätt som Melki-Sedek. Din makts spira skall HERREN sträcka ut från Sion, …Du är präst för evigt, på samma sätt som Melki-Sedek.”

I Hebréerbrevet står det: ”Melkisedek betyder för det första ’rättfärdighetens konung’, vidare ’Salems konung’, det vill säga ’fridens konung’.” (Heb 7:2) Jupiter heter Zedek på hebreiska och betyder ’rättfärdig’. En av Messias titlar är ”den Rättfärdige”. (Jer 33:15, Apg 7:52) Den ljusstarkaste stjärnan i Leo, lejonet, som är en symbol för Juda, heter Regulus, som betyder ”kung”, vilket är Melech på hebreiska.

Vi ser alltså att Regulus och Jupiter tillsammans bildar Melki-Sedek, som jämförs med Messias. De vise männen sade ”Vi har sett hans stjärna gå upp”. Uttrycket ”gå upp” kan också översättas ”i öster”. Texten i Matteus beskriver en s.k. heliacal resning då en stjärna eller planet som varit dold plötsligt blir synlig vid östra horisonten strax före soluppgången.

Med moderna dataprogram är det som sagt lätt att se hur det såg ut på stjärnhimlen från en viss plats, vid en viss tidpunkt, tusentals år tillbaka i tiden. Den 12:e september, under Basunhögtiden år 3 före vår tideräkning, påbörjade Regulus (Melech) och Jupiter (Zedek) en heliacal uppstigning tillsammans synlig för det mänskliga ögat som en enda stor stjärna. Melki-Sedek framträdde mellan Lejonets, Judas, fötter vid horisonten i öster, precis före soluppgången!

En sådan här heliacal uppstigning av Regulus och Jupiter tillsammans, händer normalt en gång vart 80:e år. Men just detta år var det annorlunda. Inom ett år hände det ytterligare två gånger, dels i samband med Purimfesten och dels i samband med Veckohögtiden eller Pingsten. Himlen vittnade om Melki-Sedek tre gånger på ett år! Detta måste förvisso ha fått de vise männens uppmärksamhet.

Efter det att Melech och Zedek på ett år gemensamt gjort sin tredje heliacala uppgång som en stjärna i samband med pingsten år 2 f. Kr., började sedan Jupiter (Zedek) under andra hälften av juni att röra sig västerut på himlavalvet. Det är mycket troligt att det var då som de vise männen bestämde sig för att följa Rättfärdighetens ”stjärna” västerut mot Jerusalem, en resa som tog Esra omkring fyra månader. Antagligen kom de fram till Jerusalem i början på vintern, drygt ett år efter Jesu födelse.

I december år 2 f. Kr. avslutade Jupiter sin färd västerut på himlavalvet. Det står i Matteus: ”Och se, stjärnan som de hade sett gå upp gick nu före dem, tills den stannade över den plats där barnet var. När de såg stjärnan, uppfylldes de av mycket stor glädje.” (Matt 2:9-10)

När de vise männen kom till Jerusalem står det: ”Då kallade Herodes i hemlighet till sig de visa männen och frågade ut dem om när stjärnan hade visat sig.” (Matt 2:7) När Herodes sedan försökte att mörda den nyfödde kungen, beordrade han att varje pojke i trakten runt Betlehem, och som var två år eller yngre, skulle dödas ”enligt den tid som han noga tagit reda på av de visa männen.” (Matt 2:16)

Vid tiden för de vise männens besök var Jesus inget spädbarn längre, eftersom han hade fötts mer än ett år tidigare. Det grekiska ord som används om det ”barn” som de vise männen hyllade är paidion. Det handlar inte om en nyfödd baby utan om en liten pojke. Lukas använder ett helt annat grekiskt ord, brephos, om det nyfödda barn som Herdarna såg ligga i en krubba samma natt han föddes. Lukas skriver: ”De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet [gr. brephos] som låg i krubban.” (Luk 2:16) Ordet brephos syftar på antingen ett ofött barn eller nyfött barn.

Uppenbarelsebokens vittnesbörd

Men det hände också något annat på himlen Basunhögtidsnatten år 3 f. Kr. då herdarna såg det nyfödda barnet i krubban. Mellan kl.18:18 och 19:39 lokal Jerusalemtid kvällen före, den 11 september, just då Basunhögtiden inleddes, var Jungfrun, Virgo, ”klädd i solen” med nymånen under sina fötter precis som det beskrivs i Uppenbarelseboken:

”Ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon är havande och ropar i barnsnöd och födslovånda. … Och hon födde ett barn, en son, som skall styra alla folk med järnspira.” (Upp 12:1-5)

Hösten år 3 f. Kr. ”klädde solen” Virgo i tjugo dagar, mellan den 27 augusti och den 15 september. Men under den tiden var månen under Virgos fötter i bara en och halv timme och det hände precis när Basunhögtiden inleddes den 11 september! Det är mycket troligt att det var precis då som Maria var i födslovånda för att föda fram Messias, precis som det beskrivs i Uppenbarelseboken 12!

Det står i Psalm 81:4: ”Blås i hornet vid nymåne.” Samtidigt som Maria var i födslovånda annonserade väktarna på Jerusalems murar ankomsten av nymånen genom att blåsa i shofarhornen. Vad lite de visste om vad som hände just då, bara någon kilometer därifrån då denna högtid fick sin uppfyllelse! Senare den natten sa Herrens ängel till herdarna utanför Betlehem: ”Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.” (Luk 2:10-11)

Enligt judisk tradition skapade Gud Adam, som också kallas Guds son i Bibeln (Luk. 3:38), under Basunhögtiden. Så passande att även den siste Adam föddes samma dag! En konungs ankomst tillkännagavs alltid med basuner. Och precis som Jesus en dag ska återkomma som konung med en Guds basunstöt, kom Han också första gången som judarnas nyfödde konung vid ljudet av en basun.

”Vilken enorm Gud vi tjänar! I sanning är det så att ”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk. Den ena dagen talar om det för den andra, den ena natten kungör det för den andra.” (Ps 19:2-3)

Ytterligare information om detta kan du läsa på hemsidan bethlehemstar.com

Comments are closed.